Dom flesta personerna letar efter den rätta i ens liv. Vissa strular runt och hoppas på att hitta den rätta. Vissa står bara still på ett och samma stället och väntar på att den personen ska komma till än. Och vissa tar första bästa och hoppas på att det är den rätta för än. Men det kan finnas en person som alltid har stått där, den rätta personen kan egentligen bara stå framför ögonen på dig hela tiden. Du kan titta på den, men du ser inte personen för att du gör en massa misstag gång på gång. Det kan vara din bästavän, din vän, din väns bror/syster, det kan helt enkelt vara vem som helst. Personen som alltid har stått där och hoppats på att du en dag ska se den, kan en dag bara överraska dig genom att säga att den tycker om dig. Den tar till modet för att säga som det är, istället för att bara gömma sig bakom allt. Så kliver personen fram och säger som det är. Det spelar ingen roll om hur nära eller hur långt bort man bor ifrån varandra så vill man fortfarande höra sanningen, att personen som stod framför dig jämt har tyckt om dig hela tiden, utan att säga någonting förns nu. Då man aldrig vet om det är försent eller ej. 

Jag har alltid varit rädd för att berätta hur jag verkligen känner för en person. Jag har sagt det förut; Det kommer alltid att finnas känslor kvar. Han vet det, jag vet det. Att man fått reda på att denna person faktiskt tycker om en värmer så mycket, flinar så fort jag tänker på det, på han. Antagligen för att känslorna för honom börjar komma fram och jag måste hindra det för min egna skull. Även om jag inte vill, så måste jag. För vi bor för långt bort, det är ett x antal mil emellan oss. Och jag hatar det, jag hatar det så fruktansvärt mycket. Men det är någonting jag måste acceptera att det är så det är. Acceptera läget helt enkelt, och det är någonting som jag aldrig kommer kunna göra. Även om jag måste, så går det inte. Du säger alltid att det kvittar, därför du hållt käften om allting. Det kvittar inte, det kvittar för dig, inte för mig. Du säger att det aldrig skulle funka, att vi har för långt avstånd mellan varandra, visst vi har långt avstånd mellan varandra. Men ingen av oss vet hur det skulle bli, och det är nog inget vi kommer att få reda på heller... Men nu måste jag avsluta det här för att min dator börjar få slut på batteri, men det fnns så mycket mer att säga. 
"Det spelar ingen roll om vi är 100 mil eller fler mil ifrån varandra, du kommer alltid att vara min. Jag älskar dig"